Lektion 1: Putta
Vet inte om man ska bli sur eller tycka synd om "Grinkärrigen". Nu har även andra fått klagomål och man börjar ju undra om det inte är jobbigt att ständigt vara sådär bitter. Att lägga all sin energi på vad andra gör och hur dem gör saker måste ju bara bli påfrestande och jobbigt. Jag tycker mest det hela bara är skrattretande..
Jag har dock lärt mej att man aldrig ska säga aldrig. När jag träffade Micke var golf någonting som för alltid skulle få vara hans intresse och hans tidsfördriv. För vad är det för mening med att gå o jaga en boll slag efter slag o få i den i det där lilla hålet... Kunde det vara kul ?! "Du får gärna komma med ut på rangen o provslå lite" hette det..
Det började smått med lite golfprat, jag som inte visste skillnad på klubbor, slag eller vad ett par är hade en hel del frågor. Planer på att åka till rangen smiddes och Micke lånade hem tjejklubbor o fyllde sin gamla bag. Mycket har vi gjort en lördagsafton förut, men aldrig stått och haft golflektion och övat på puttar på hans golfmatta. Det var kul! Kom på mej själv att jag redan natten till söndagen drömde om golf - lite nervös kanske inför att ens sätta min fot där ute bland alla, för mej, proffs. Hur ska man vara klädd? Tittar folk snett på en om man kommer i jeans till rangen? Och hur fan ser en rang ut? Hjälp..
Söndag iaf och vi åkte ut. Vet inte om det syntes hur vilse och nervös jag nog egentligen var, men vi löste ut sju polletter och gick upp och ställde oss. Ensamma. Puh! Och nu - hur fan ska jag hålla, hur står man, hur fasen gör man... "Kom ihåg barhänget, rak arm, titta på bollen..." Men visst fan kom bollfan iväg till slut och mer än en gång. Och visst var det kul! Har lärt mej nu att jag inte behöver försöka slå ihjäl någon med klubban och att jag inte behöver hålla så hårt i klubban som om det gällde livet. Visste för mitt liv inte att man kunde ha sån träningsvärk i fingrarna, eller i armarna heller på det viset.
Men för att vara första gången vi var ute och Fröken Anna höll i en putter på en green var det väl helt Ok att gå runt på 25 slag på 9 hål va...
Impulsivt kanske, men igår vid sju var det Hon som började på kursen Grönt Kort. Genomfrusen och med blåa läppar åkte vi hem, tre böcker att läsa och med läxa att öva på puttar.
Jag har just antagit mej min senaste utmaning... kul som fan! :-)
Jag har dock lärt mej att man aldrig ska säga aldrig. När jag träffade Micke var golf någonting som för alltid skulle få vara hans intresse och hans tidsfördriv. För vad är det för mening med att gå o jaga en boll slag efter slag o få i den i det där lilla hålet... Kunde det vara kul ?! "Du får gärna komma med ut på rangen o provslå lite" hette det..
Det började smått med lite golfprat, jag som inte visste skillnad på klubbor, slag eller vad ett par är hade en hel del frågor. Planer på att åka till rangen smiddes och Micke lånade hem tjejklubbor o fyllde sin gamla bag. Mycket har vi gjort en lördagsafton förut, men aldrig stått och haft golflektion och övat på puttar på hans golfmatta. Det var kul! Kom på mej själv att jag redan natten till söndagen drömde om golf - lite nervös kanske inför att ens sätta min fot där ute bland alla, för mej, proffs. Hur ska man vara klädd? Tittar folk snett på en om man kommer i jeans till rangen? Och hur fan ser en rang ut? Hjälp..
Söndag iaf och vi åkte ut. Vet inte om det syntes hur vilse och nervös jag nog egentligen var, men vi löste ut sju polletter och gick upp och ställde oss. Ensamma. Puh! Och nu - hur fan ska jag hålla, hur står man, hur fasen gör man... "Kom ihåg barhänget, rak arm, titta på bollen..." Men visst fan kom bollfan iväg till slut och mer än en gång. Och visst var det kul! Har lärt mej nu att jag inte behöver försöka slå ihjäl någon med klubban och att jag inte behöver hålla så hårt i klubban som om det gällde livet. Visste för mitt liv inte att man kunde ha sån träningsvärk i fingrarna, eller i armarna heller på det viset.
Men för att vara första gången vi var ute och Fröken Anna höll i en putter på en green var det väl helt Ok att gå runt på 25 slag på 9 hål va...
Impulsivt kanske, men igår vid sju var det Hon som började på kursen Grönt Kort. Genomfrusen och med blåa läppar åkte vi hem, tre böcker att läsa och med läxa att öva på puttar.
Jag har just antagit mej min senaste utmaning... kul som fan! :-)
Kommentarer
Trackback
