Håll om mej.

Gårdagen var en sådan dag som jag helst hade kunnat hoppa över. Bara spolat förbi om jag vetat hur den skulle vara. Började lite lagom bra med att jag fick någon låsning i ryggen på första morgonjobbet och såg ut som en retardent ostbåge som skitit på sig. Men skam den som ger sig. Sånt brukar ju gå över om man rör på sig, men icke. Ringde jobbets kotis och fick en tid. Idag. Fixade lite och tog en timmes komp.

Ont i ryggen och sådär lagom hormonstinn som man är dagarna före mens gör väl att humöret inte precis ligger på top 10. Att man känner sig som en svullen ballong och har dåligt samvete över kakorna man precis moffat i sig till kaffet gör inte heller saken bättre. Jag säger inte att det inte är Ok att ta en kaka till kaffet. Inte en iaf. Men kanske inte fyra, sju eller tio.. vet inte hur många jag åt men tillräckligt för att få dåligt samvete. Vet att jag gnäller ibland. Vet att säger mer än jag gör. Vet att jag inte ska jämföra. Men det är ta mej fan inte lätt jämt.

Varför kan man inte bara vara nöjd och glad som man är ?

Förlåt att jag är som jag är. Kanske det är du som inte alltid förstår mej. Kanske fingertoppskänslan borde finslipas.

Allt jag vill ha är din famn när jag är låg..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0