Våga Nörda!
Julen 2006 fick vi stavar i julklapp av jobbet. Härligt tänkte jag, dock lite skeptisk. Stavar?!! Hur dum ser man inte ut när man är ute o går med stavar?! Hur som helst så hamnade de i garderoben. Längst in försäkerhetsskull så annat viktigare skulle nås lättare. Men inte kunde jag ge bort dem för nån gång skulle jag ju använd de nördiga stavarna. För det är ju SÅ bra träning..
Häromveckan kom de iaf fram ur garderoben när svärföräldrarna var här och Lennart pratade om pannlampor, promenader o stavar. Lite testande runt om i lägenheten och jag bestämde mej för att nästa gång det är dax för powerwalk ska stavarna minsan följa med. Nördigt eller inte, men nu var det iaf dax att testa.
Så nu sitter jag här. En erfarenhet rikare efter en timmes stavgång.
För det första var det lagom meck att ens få "på" sig stavarna. Kardborrbandet vill ju gärna fastna i vantar o annat. Och inte vill man stå ute och mecka på stavarna första gången och se ut som en annan amatör.. Lite meck senare var stavarna på och lurarna med musik i öronen och reflexvästen på. Ja, jag såg ut som en riktig nörd. Men när man har musik i öronen och det är mörkt ute är det ju faktiskt bra med reflexväst. Räknas det som vuxenpoäng föresten? Eller nördpoäng kanske är troligare? Hur som...
Självklart möter jag Sara från jobbet utanför min port som småskrattar åt min fåniga utstyrsel. Skrattar lite åt mej själv o skryter lite om att det är första gången o hej o hå.
Går vidare. Utan minsta stavmotorik. Ska man gå med stavarna som med stegen. Det tar en stund innan stavar, armar o ben hänger med. "Herregud vad har jag gett mej in på...."
Något som jag iaf har märkt är att alla med stavar hälsar på varandra. Det är som på golfbanan eller med busschaffisar. Någon slags klubb, gemenskap. En klubb oss stavnördar emellan som jag tydligen just blivit medlem i. För jag måste ju erkänna att när jag väl fått in snitsen var det riktigt skönt, jobbigt o bra. Kanske slopar reflexvästen nästa gång dock. Den fick mej nog att känna mej mer fånig än stavarna.. eller om det var hela kitet.
Nu sitter jag iaf här i soffan med gott samvete efter morgonpasset. Idag är det äntligen fredag och Tilde kommer hem. Vi pratade i telefon igår. Jag frågade om vi skulle ha lite fredagsmys idag "Åh. har du ordnat med vindruvor o banan o äpple o russin mamma?" Fredagsmys is the shit!
Herregud vad jag saknar den där lilla damen nu.....
Det är ungefär som när alla som är ute och joggar hälsar på varandra. I alla fall om man möter någon i gatstubergsbacken eller i något spår. :D
