Saknar min karl & vår tv
Nedräkningen har börjat. Nedräkningen tills jag får tillbaka min man från den där OS-febern som blindt har stulit honom nästintill vareviga kväll i snart två veckors tid. Visst. Jag erkänner. Jag har tittat också. Men nu börjar jag tröttna. "Det hade ju inte spelat någon roll om du sov till OS eller CSI" säger han till försvar när jag för tredje kvällen i rad har däckat i soffan. Sant. Men hade det varit något höjdarprogram på tvn hade kanske de där gluggarna till ögonlock inte dragit igen lika tidigt..
Längtar lite till det blir en weekend med Sex and the City ; )
Det är trist att det inte visas något vettigt på tvn mitt på dagen när en annan är hemma o kurerar sig. Solen skiner och himlen är alldeles blå. Dryga tio grader kallt och man skulle nästan kunna spegla sig i de stora istapparna som hänger på grannens hus. Om man vore tio meter lång vilsäga. Vad jag försöker få fram är att det verkar vara kalasväder för en promenix. Kanske skulle ta o plugga i lite musik i öronen och ge sig ut en tur.. det är ju det närmaste träning jag kommer.
